Gästskribent
Anna Viresha Malm
December månads gästskribent Anna Viresha Malm drabbades av bröstcancer när hon endast var en bit över 40. Insikterna som följde har hon använt för att skapa ett liv som är ännu mer fyllt av just det – liv.
Livet väntar inte
Hej kära läsare. Jag tänkte dela några utdrag ur min bok Vackra mig (Tallbergs förlag) som publicerades hösten 2022 och på sin färd har hjälpt många människor. För mig var skrivandet av den en läkning. En del i min process med fyra livshotande sjukdomar inom loppet av några år.
Det var då bröstcancern oväntat visade sig i min kropp som jag började dela mina känslor och tankar kring den resan på min blogg. Jag hade aldrig bloggat tidigare, men jag hade fått till mig starkt av mina guider att jag skulle skriva och offentliggöra min resa så jag kunde hjälpa andra på deras livsresor.
Jag började skriva och lägga till vackra bilder på mig själv och började få så mycket respons på mina texter. Inte bara vad jag gick igenom utan sättet jag skrev på, lite förtrollande magiskt. Så fick jag ytterligare ett råd av mina guider: jag skulle samla ihop delar av det jag bloggat om och göra en inspirerande bok. En bok för att väcka andra till liv. En färgstark bok med bilder och lättare texter.
Nu sitter jag här idag med min alldeles egna bok i min hand. Att skriva och bara låta flödet komma utan att knappt tänka är som att dansa till musik. Musik som inte slutar spela. Dans som inte slutar dansa.
Jag funderade lite vad jag ville dela i denna fina stund med er och kom fram till att några små godbitar och små intron från olika kapitel i min bok kan vara fint.
Kanske det väcker en nyfikenhet till att läsa mer eller vilja dela min bok till någon anhörig som behöver lite extra pepp?
Åskådare av andras liv
När ska vi förstå att livet händer här och nu och börja leva? I denna sekund. Vågar du leva ditt liv naken och följa ditt hjärtas röst till sanningen, oavsett svåra stunder som väcker djupa känslor och skakar om? Vågar du leva utan några tankar på vad andra tycker om hur du ska vara? Det handlar om ditt liv och dina steg. Dina vägval i dina skor. Som du väljer att gå i varje dag.
Jag ville dela mina verktyg från mina livs utmaningar för att du som läser ska få inspiration från mitt liv som gick i maratonfart och där jag följde en väg som jag trodde andra tyckte var bra. För att synas. På ytan. Jag var en åskådare av andras liv. Jag fick en biljett till en lång biofilm. Som jag sedan försökte spela upp som mitt eget liv och härma utan att ha kontakt med mitt inre. Jag var också en räddande ängel och gjorde allt för att alla andra skulle må bra.
Leva fullt ut
Men om man dör inombords då? Är inte våra liv och vi människor tillräckligt magiska för att inte behöva ha någon ytlig fasad? Ska vi behöva gå igenom svåra sjukdomar som får oss att känna dödens andedräkt för att leva fullt ut?
För mig var det en krasch in i väggen som gjorde att jag vaknade upp och mötte mitt inre. Den förberedde mig för det som skulle komma. Tre livsomvälvande sjukdomar på tre år. Bröstcancer, mastoidit (en inflammation i benet bakom det yttre örat) och ansiktsförlamning. I slutändan gav alla dessa bemästrade bergstoppar mer än vad de tog.
Närvaro och acceptans
Jag kom ner som en ny, visare kvinna. Det är häftigt hur vi plötsligt kan vara på en mer glädjefull plats i livet. Fylld av närvaro och acceptans. Idag lever jag fullt ut på livets berusning. Enbröstad dansar jag fram till min inre musik. Är du nyfiken och vill ta del av mina gåvor och verktyg till din egen unika resa för att bestiga dina berg, vända negativa tankar till tankar fyllda av ljusa möjligheter? Hur kan vi vinna över motgångar istället för att bli bittra och ge upp? Våga stå upp för vår egen sanning. Vill du möta din stora kärlek? Nämligen dig själv. Och därifrån möta kärlek utifrån.
Låter det spännande att äta kost som kan få dig att vibrera på nivåer du inte var medveten om? Tänk att få uppleva känslan att våga ge oss själva livet på riktigt. Inte bry oss om det som är utanför, som påverkar oss på ett sätt som gör att vi inte vågar stå där nakna. Vilken frihet. Som nyårsfyrverkerier skapas nya livs nyanser. Där vi är vår egen regissör. Allt vi har är nu.
Tack väggen – du visade mig vägen
När jag tittar i backspegeln upptäcker jag att under min livsresa har jag befunnit mig i olika stadier av mitt jag. För varje steg har jag mer och mer vågat bryta ner anpassade murar som byggts upp sedan jag föddes. Alla aspekter påverkar oss och hur vi tror vi ska leva. Livet som serveras oss är ett arv i generationer där vi bär vidare på andras upplevelser och sår. Dörrar öppnades på min väg. Fyllda av ljus, mod, nervositet, pirrighet och utmaningar. Dörrar jag kanske aldrig öppnat utan väggens nyckel till en ny inre värld.
År 2014 tog jag av mig mina ”programmerade” glasögon och började se mer inåt än utåt. Med nya förundrade ögon och en stor nyfikenhet började en ny Anna komma fram. Jag hade hela mitt liv försökt att nå ett liv som liknade den perfekta tavlan utan att känna vad jag egentligen ville i mitt hjärta. Jag sprang och sprang. Hade ingen kontakt med min kärna. Tillslut sa kroppen stopp. Jag sprang i stället in i den vägg som tavlan skulle hängts på. Jag är evigt tacksam för väggen. Den visade mig nya livstavlor.
Beskedets starka stund
Jag väntar och väntar. Vecka ut och vecka in. Mitt tålamod är stort och jag sitter lugnt i båten. Svaret har jag inom mig men inte när det gäller vilken grad och typ av tumörer jag fått i min kropp. Önskan att för en gångs skull kanske min starka intuition visar fel känsla som fel svar. Jag sväljer en extra gång då jag ser samtalet med skyddat nummer på min mobilskärm.
Det var fredagen den 7 april 2018. Äntligen skulle beskedet komma. Dagen jag väntat på. I åtta dagar hade jag försökt få tiden att gå och fokuserat på jobb, barn, meditation och kärlek. Skulle de inte ringa snart? Runt lunch kanske? För det var väl idag? Tänk om de missat eller glömt av mig. Många tankar och långa minuter denna fredag. Men den som väntar, väntar aldrig för länge. Eller?
Jag känner hur jag sakta somnar. Rösterna och ögonen som kärleksfullt ser ner på mig försvinner bort som i en dimma. Jag hade ingen aning om hur allt skulle kännas då jag vaknade eller ens om mitt bröst skulle vara kvar. Alla dessa timmar, borta i en annan värld. Så fort allt gick sedan. Hallå, jag är vaken.
Sprida glitter
Det som hjälpte mig under resans första del innan operation var att ha tillit till att livet vill ge mig något i och med detta. Berika mig. En stark gåva som kommer ta mig till en annan plats. Ge mig fler verktyg för att hjälpa och sprida visdom till andra på ett ännu djupare plan. Av min erfarenhet och upplevelse av just bröstcancer. Med min eldiga stafettpinne skulle jag kunna lysa ännu mera och sprida mitt glitter. Den tron hade jag med mig som en hjälpande hand. Jag använde min inre styrka, tillät min sårbarhets vackra skönhet få ta plats.
Det var så självklart. Jag övervägde aldrig att lägga ni silikon. Hur skulle det kännas? Det kommer jag aldrig veta. Men det jag vet är att jag och mitt vänstra bröst idag är bästa vänner. Tillsammans sprider vi ringar på vattnet till att kvinnligheten inte sitter i brösten. Hurra för oss.
Tacksamhet
Den 7 april är en dag att alltid minnas. När jag skriver detta är det snart fyra år sedan jag fick veta att jag hade hormonell bröstcancer. Fyra år av väntan, operation, strålning, medicin, tårar, glädje, kärlek, nakenhet, röntgen och åtskilliga återbesök. Fyra år av obeskrivlig trötthet som gör mig orkeslös. Blandat med en unik kämpaglöd och styrka.
Fyra år av tacksamhet. Att varje dag få andas, kunna röra min kropp till musikens regnbågsfärgade spiral. Låta mina värdefulla ben ta mig framåt. Och att få leva. Jag tackar universum, mina änglar, guider och ljuset som är med mig, som håller mig.
Att oväntat få veta att något du håller kärt ska bort, som betyder så mycket och förknippas med kvinnlighetens skönhet. Ett bröst. Det blir tomt, det blir platt. Känslan innan, att inte veta hur känslan blir efter. Hur kommer jag må? Hur kommer jag känna mig i min kvinnliga energi? Hur hög blir smärtan? Fysiskt och psykiskt.
Livet väntar inte
Boken är min gåva till dig för att påminna att livet inte väntar. Jag läser den meningen om och om igen. Att påminna oss att livet inte väntar. Inget är taget för givet. Ingen vet om morgondagens ljus får nå våra ögon.
Och den meningen får mig även att påminnas om att fortsätta skriva. Fortsätta dela och skapa ringar på vattnet. Fortsätta bearbeta känslor som knackar på och vill ta plats med vårt skrivande. Att dela med oss. Att vara generösa. Generösa med att dela verktyg. Påminnas om att just texter och skrivandet är viktigt. Vi är viktiga.
Namaste.
Anna Viresha Malm
Vill du också skriva dig hel?
LÄS MER om mina tjänster och Skriv dig hel.
