Är du introvert och vill förstå dig själv bättre och varför du fungerar som du gör (på jobbet)?
Eller är du kanske en extrovert person som bättre vill förstå introverta kollegor?
Varsågod, här kommer min guide till hur tankarna kan gå hos en introvert person.
Vi lever i ett extrovert samhälle. Både i hur vi förväntas bete oss på arbetet och i skolan, och i form av det ständiga informationsflöde som sköljer över oss. Jag vågar nog påstå att de flesta blir lite matta i pälsen av ständig uppkoppling och att det saknas naturliga pauser i vardagen.
Men, vi fungerar olika och har mer eller mindre lätt att navigera i flödet av intryck.
Och okej, vi kanske ska börja med att slå fast detta: jag själv har en (mycket) introvert personlighet. Jag har lärt mig att bete mig mer extrovert i situationer då det förväntas av mig, men liksom för många andra introverta personer kostar det energi.
Som jag önskar att jag hade förstått hur allt det här hänger ihop tidigare i livet.
Genom att öka kunskapen om introversion och extroversion redan hos barn skulle förståelsen mellan olika personer kunna underlättas väsentligt. För den extroverta kan det te sig mycket märkligt att vissa personer inte alls vill delta i lekar, gruppdiskussioner eller befinna sig i allmänt röriga miljöer. Medan det för introverta skulle vara skönt att få förståelse i hur mycket energi det tar.
Om min skolgång skulle sammanfattas i en mening vore det denna. Du måste prata mer och högre. Resultatet? Duktig, lätt för att lära men alltid med en känsla av att vara fel och konstig. För blyg och för tyst. Ogillade lekar i grupp och upplevde att det blev ganska läskigt om min fröken Monica var ledig. Vem visste vad vikarien tänkte hitta på? Om inte vikarien hette Christina och hade lockigt hår. Henne tyckte jag om, hon var snäll och kändes nästan som min vanliga fröken.
I skrivboken där vi brevväxlade med Monica däremot, där flödade orden. ”Hej gullefröken” skrev jag alldeles obehindrat och berättade glatt vad jag gjort i helgen och vad jag ville bli när jag blev stor. För att sedan gå ut på rast och inte veta vart jag skulle göra av mig på den stora skolgården där andra barn myllrade omkring och de andra tjejerna i klassen spelade fotboll. Jag hade ofta ont i magen när jag var barn.
Även som vuxen har jag krigat mot mig själv, i tron att mitt naturliga sätt att fungera behövde förändras. Slutligen trillade polletten ner tack vare författare som Susan Cain och Linus Jonkman, som båda har spridit kunskap om introversion. Men att förstå någonting intellektuellt är lättare än att skaka av sig det som känslomässigt har nötts in som en sanning under mer än 40 år.
Idag kan jag tacka nej till att delta i lekar utan att få alltför dåligt samvete, men som yngre kände jag en kombination av att vara konstig, panikslagen och tråkig.
Idag vet jag att det vandrar omkring fler personer som, precis som jag, har dragits med känslan av att vara fel och lite konstig.
Mellan tummen och pekfingret sägs ungefär 30 procent av jordens befolkning vara introverta (mycket beroende på vilken mätmetod som används). Det varierar hur olika samhällen och arbetskulturer värderar ett mer inåtvänt beteende.
Medan USA anses extrovert präglat är drag associerade med introversion vanligare och mer accepterade exempelvis många asiatiska kulturer, och då särskilt i Östasien.
Hur det generellt står till med oss svenskar får vara osagt, men att förstå skillnaden mellan introversion och extraversion kan göra stor skillnad för både trivsel och prestation, och inte minst öka förståelsen när människor ska samarbeta med varandra.
Vill ni skapa en arbetsmiljö där alla kan bidra på sina villkor?
Innan du läser vidare vill jag dock säga några ord om detta med att kategorisera, eller att sätta etiketter på sig själv och andra. Generellt har vår mänskliga hjärna ett behov av att kategorisera saker, och det medför att vi gärna vill stoppa in varandra och oss själva i fack. Vi vill till exempel veta om någonting är bra eller dåligt. Är det egentligen bra eller dåligt att vara introvert?
Hjärnan gör så för att lättare kunna navigera i tillvaron, men ibland ställer det till det för oss om vi alltför snabbt bestämmer oss för hur något eller någon är.
Olika diagnoser, benämningar och beskrivningar av oss som människor kan vara både hjälpsamma och begränsande. Hjälpsamma på så vis att de kan öka förståelsen kring varför vi känner eller beter oss på ett visst sätt, och ge oss strategier för hur vi ska hjälpa oss själva i vissa situationer. Det kan också bli lättare att förklara för andra hur vi fungerar.
Dock kan en diagnos eller förklaring kring något, som exempelvis introversion, också bli begränsande om vi börjar tro att detta är hela sanningen om vilka vi är. Ingen är en diagnos. Inte heller kan ett begrepp som att vara introvert ge en rättvis beskrivning av vem och hur en människa är. Vi är alla långt mer komplexa än så. Och det finns en risk att vi tappar delar av vår nyfikenhet kring oss själva, och därmed vår lust att utforska oss själva och livet, om vi tror oss ha fått en fix färdig förklaring.
Värt att notera är att dragen hos en introvert person stämmer överens med till exempel vissa neuropsykiatriska drag. Om du misstänker att du har en neuropsykiatrisk diagnos som exempelvis autism och önskar stöd kring det – kontakta din vårdcentral.
Diagnoser och beskrivningar av personlighetsdrag är en hjälp på vägen mot ökad förståelse för oss själva och andra. Men för den skull ska vi inte stoppa in någon i en liten box och stänga locket i tron om att svaren alltid kommer att se likadana ut!
Nu när vi har rett ut det kan vi gå vidare och titta på generella beskrivningar av hur en introvert person är och fungerar.
Jag gissar att många introverta har upplevt situationer som barn, eller kanske på teambuildingaktiviteter och personalfester på jobbet, där det ska lekas lekar och att ett ”tack jag står över” bemötts med allt från oroliga ”men du får vara med” till betydligt mer framfusiga ”alla ska vara med” från en extrovert person som känner sig obekväm om inte alla är med? Och att det där kravet på att vara med i aktiviteter som känns allt annat än roliga i sin tur har gjort dig som introvert obekväm?
En introvert person trivs med, och brukar till och med föredra, att tillbringa tid ensam eller tillsammans med andra människor i mindre sammanhang. Personen blir fortare trött av social interaktion. Det betyder inte att introverta personer är eremiter eller inte tycker om att umgås med andra, men kanske man säga att de känner sig nöjda fortare. Sedan behöver de återvända till en lugnare plats och ladda batterierna. Introverta personer har ofta stort behov av att vara i fred med sina tankar och att reflektera över saker. Att hinna tänka färdigt, helt enkelt.
”Handbok för introverta”, Linus Jonkman, Bazar 2022
”Introvert – den tysta revolutionen”, Linus Jonkman, Månpocket 2014
”Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns”, Susan Cain, Mondial 2022
Introversion är ett personlighetsdrag som innebär att sociala situationer kan ta energi och att återhämtning behövs i lugnare miljöer.
Introverta personer upplever ibland att de inte passar in på grund av att samhället ofta premierar extroverta beteenden, vilket kan leda till en känsla av att vara “fel”.
Ökad förståelse för skillnader mellan personligheter kan bidra till bättre samarbete och trivsel på en arbetsplats. Samtidigt behöver man vara medveten om att etiketter kan vara både hjälpsamma och begränsande beroende på hur de används. Introverta kännetecknas ofta av behov av ensamhet eller små sammanhang, fokus och eftertanke samt en preferens för struktur och djupare relationer.
Med hjälp av reflekterande skrivande och samtal kan ni öka kunskapen om er själva och varandra i arbetsgruppen.
Kontakta mig så berättar jag mer.
I mitt månadsbrev BERÄTTELSER delar jag kunskap och reflektioner kring skrivande som verktyg, för dig som arbetar med människor.
©2026. Ida Sundén