De flesta har nog vid det här laget funderat över AI:s betydelse för oss människor såväl i arbetet som privat. Kommer vi behöva göra någonting alls i framtiden?
Vem vet.
Helt säkert är att AI redan har blivit mångas bästa vän när det kommer till att skriva och strukturera texter. Och varför inte? Det går rasande fort och blir oftast helt okej. Eller?
Jag tror vi behöver försöka nyansera frågan en smula.
Ja, vem behöver egentligen “kunna skriva” när AI gör det så snabbt och effektivt?
Ibland har jag tänkt att AI kommer göra att behovet av duktiga skribenter helt försvinner. Men så har jag, rätt eller fel, alltmer fått en känsla av att nej, jag tror att vi i stället kommer inse att skrivande handlar om så mycket mer än bara korrekt stavade ord som staplas på varandra.
Kanske kan AI snart skriva texter som berör oss lika mycket som vi själva kan. Som ger information lika bra. Men AI kan inte ersätta processen som sker inom oss när vi skriver. Genom att bearbeta, skriva om, stryka och lägga till förbättrar vi inte bara texten. Vi ”förbättrar” även våra tankar och vår förståelse för ämnet vi skriver om.
Jag tror därför att frågan behöver omformuleras: Vad innebär det att skriva? Varför ska vi skriva?
I Lusten att skriva av Julia Cameron (2003) skriver hon:
”Att skriva är som att andas. Vi föds med språkets gåva och det kommer till oss inom månader efter det att vi börjar namnge tingen i vår värld. Orden ger oss makt. Om ord ger oss makt, när börjar vi då tappa vår makt över orden?”
Jag håller med henne.
Skolan, och att ständigt bli bedömd, gör att många tappar kontrollen över sina ord och medför att skrivandet bara känns som prestation. Jag vill att fler ska återta makten över sina berättelser, för de är ett viktigt verktyg för att utforska livet och förstå oss själva och andra. Det hjälper oss vid inlärning av nya saker, och är ett fantastiskt redskap för att reda ut tankar, få syn på mönster och fördjupa reflektion.
Och när vi ser skrivandet så, blir det väl ändå ganska självklart att vi inte vill låta AI ta orden från oss?
Men med det sagt – när är då AI till hjälp?
Vi har alla våra egna sätt att uttrycka oss. Om du läser många texter av en och samma person kan du snart lära dig att känna igen rösten. Jag må låta som en gammal skolfröken – men nog vore det trist om våra personligheter suddas ut helt? Lite som med skönhetsoperationer? Allt blir likriktat.
Samtidigt tycker jag att allt fler röster höjs kring detta. Människor är trötta på punktlistor och perfekta texter som samtidigt saknar innehåll.
Vad ska läsaren göra sen? Viktiga länkar, till andra blogginlägg, sidor på hemsidan eller tjänster.
AI är – i mina ögon – alltså väldigt användbart när du behöver snabb inspiration, vill generera ett utkast, sammanfatta material eller hitta alternativa formuleringar. Det kan spara tid och vara ett effektivt stöd i det dagliga arbetet.
Samtidigt är det lätt att fastna och låta AI, med sina eviga förslag och frågor, ta fram nya förslag och utkast i all oändlighet. AI saknar fortfarande förmåga att förstå nyanser, kontext och mänskliga känslor vilket är faktorer som ofta avgör om en text blir engagerande, trovärdig och korrekt.
När du vill ha texter som verkligen kommunicerar med läsaren, väcker känslor eller bygger förtroende vinner du på att skriva själv eller att anlita en erfaren skrivkonsult. En människa kan anpassa språk, ton och struktur, skapa en röd tråd, säkerställa kvalitet och bidra med kreativa idéer som AI inte kan återskapa. I alla fall inte än.
Men, tänker du kanske nu: att anlita en konsult är väl också att ge bort processen? Absolut. Ibland. Oftast blir du faktiskt involverad i viss mån, och i annat fall ger du ju konsulten chans att använda sin hjärna en stund.
Kort sagt: AI kan göra jobbet åt dig, men aldrig tänka åt dig. Genom att ge bort processen riskerar du att viktiga insikter och lärdomar går förlorade.
Jag hjälper dig ta tillbaka kontrollen över dina texter och din skrivprocess.
Så här kan jag hjälpa dig:
I mitt månadsbrev BERÄTTELSER delar jag kunskap och reflektioner kring skrivande som verktyg, för dig som arbetar med människor.
©2026. Ida Sundén