Inom skrivterapi pratas det en hel del om perspektiv. Hur byte av pronomen kan förändra en text, att vi kan se på en händelse eller ett skeende annorlunda om vi skriver i andra eller tredje person istället för första. När jag förvandlas till du eller han/hon/hen.

Att gå tillbaka till en text efter en tid kan också påverka hur vi läser den och hjälpa oss att skifta perspektiv. Själv hade jag en sällsam upplevelse över tid och rum då jag för några år sedan hittade min gamla mapp med dikter. Sådant jag skrev i tonåren.

Bland annat fann jag en dikt där mitt unga jag riktade sig till en äldre version av mig. Ungefär den jag är nu… Dikten slutar med orden

mitt liv är ditt

i dina händer

vilket verkligen fick mig att fundera på hur jag har tagit tillvara på den där unga tjejens liv.

Har du någon gång provat att leka med perspektiv? Kanske skrivit ett brev till ett framtida jag? Eller en text till dig själv som yngre. Om inte, gör det! Det är spännande att kommunicera med sig själv genom tiden.