Jag tänker ofta att jag är en vild fågel i en tam kropp. Kanske är det så med många av oss? Att vi bär på stora drömmar, men behovet av trygghet får oss att stanna i det som känns hemtamt och tryggt? Kanske är det dags att släppa fram vildfågeln lite…

Just den här lilla rackaren kom till mig strax efter att mammas man gick bort. En hälsning från någon annanstans.