Vem är Ida Sundén?
Ja, vem är Ida Sundén? Här berättar jag mer om mig själv, vad jag har för utbildningar och yrkesbakgrund. Hur kom det sig att jag började skriva och varför blev jag socionom? Och vad är det egentligen för speciellt ord som är min följeslagare sedan många år?
Jag tänker klarare när jag skriver…
Redan i tidig ålder bestämde jag mig för två saker. Den första var att jag skulle bli journalist. När jag gick på mellanstadiet såg jag Rolf Porseryd på TV4 Nyheterna och läste ”Brev från Vietnam” av Danielle Steel – och drömde om att bli utrikeskorrespondent.
Den andra saken var att jag ville bli socionom. Jag studerade människor omkring mig, och längtade efter svar på frågor som hur och varför vi formas till de individer vi blir.
Journalist blev jag, om än ingen utrikeskorrespondent. En magisterexamen i socialt arbete blev det också några år senare. Kanske fick jag inte fullt så många tydliga svar som jag hade hoppats, men desto fler verktyg att fortsätta ställa frågor och hjälpa människor en bit fram längs vägen.
Att jobba med elände
Som socionom möter du människor i utsatta situationer. Men varför vill egentligen någon arbeta med elände? Med tunga och svåra ämnen? I själva verket handlar det om en önskan att vara med att förbättra och förändra livet för personer som, av en eller annan anledning, har det svårt. Att skapa förutsättningar för utveckling.
Själva ordet elände får mig paradoxalt nog alltid att le lite. Framför mig ser jag ser min dotter när hon, några år gammal, stod vid ett draperi och fnulade. Hon var irriterad. Varpå jag och hennes pappa förstås undrade vad det var hon var så irriterad på.
”Det är ett litet elände här”, var svaret.
Draperiet hade fastnat. Så den gången var det lilla eländet ganska lätt avhjälpt. Och det är ofta så, att mycket elände går att lösa om vi tar hjälp av andra ibland.
Lång erfarenhet
Som socionom har jag arbetat inom både kommun och region, nu senast som kurator på en barn- och ungdomshabilitering. En röd tråd genom mina år som socionom är ämnet föräldraskap. Jag har arbetat med utredningar, stödjande samtal och utbildningar – alltid kopplat till just föräldraskap. En annan målgrupp som ligger mig varmt om hjärtat är personer med intellektuell funktionsnedsättning. Förklaringen till det finns i att min äldsta syster Anette hade Downs syndrom. Redan som väldigt liten gav det mig en insikt om att människor är olika, och att olikheter berikar.
Efter att i många år ha varit sjuk i demens gick Anette bort i maj 2023. Att följa henne genom åren har fördjupat min förståelse för att vara anhörig till någon som lider av en obotlig sjukdom och vad det innebär att drabbas av väntesorg.
Andra ämnen som får mig att brinna lite extra är särbegåvning, högkänslighet (HSP) och medberoende.
Utbildningar
Jag är utbildad bland annat i att hålla samarbetssamtal, i anknytningsteori och systemteori. Jag har fördjupat mig i samhällsentreprenörskap på Glokala folkhögskolan, samt arbetat med mitt eget skrivande på Textlabbet på Bona folkhögskola och Manuskursen på Österlen folkhögskola.
Narrativ teori och det som kallas läkande skrivande (på engelska expressive writing) intresserar mig, och därför är jag även Write Your Self vägledare.
Jag tilltalas av tanken med Write Your Self utifrån att mina kunskaper som socionom där sammanförs med skrivande i en effektiv, men samtidigt varsam metod.
Socialt arbete och skrivande
Parallellt med mitt arbete som socionom, och de utbildningar som jag har gått, har jag alltid haft en längtan efter att skriva skönlitteratur. Att berätta historier, beröra människor. Det började med sagor så snart jag hade lärt mig att skriva, för att i tonåren gå över till dikter och noveller. Sedan följde många år då jag inte skrev några skönlitterära texter alls – men desto mer artiklar, rapporter och utredningar.
De senaste åren har jag arbetat deltid som socionom och startat mitt eget företag. Precis som du kan läsa om här på hemsidan är mitt fokus tredelat: skrivtjänster, coachning och mitt eget skrivande. Mitt övergripande mål, oavsett vilken av de här tre delarna jag ägnar mig åt, är att stötta andra människor på deras väg mot en större förståelse för sig själva och andra.
Tillsammans är vi två
I oktober 2021 gav Vintergård förlag ut min bok ”Tillsammans är vi två”. Ett par månader senare meddelade förlaget sina planer att avveckla verksamheten. Det var ett hårt slag, jag såg fram emot att få växa som författare tillsammans med Vintergård.
Bokbranschen är tuff. Men med lite distans till det som hände är jag oerhört glad över alla lärdomar från Vintergård, och i kontakten med andra förlag. Dessutom är jag väldigt tacksam över de fina orden boken har fått av olika bokrecensenter.
I mars 2023 gav jag ut ”Tillsammans är vi två” hos BoD och den finns på nytt att beställa hos nätbokhandlarna!
Ett rikt inre liv
Att ge en nyanserad bild av sig själv som person kan vara svårt. För ett par år sedan bad jag en nära vän beskriva mig och hon sa bland annat:
”Jag skulle nog säga att du är en genuint fin människa. Du bryr dig om människor och allt levande. Du är känslig, och känslosam, men inte dramatisk. Du har ett rikt inre liv, som jag tror att du skulle må bra av om fler fick ta del av. Och det skulle vara bra för andra människor om de fick ta del av det. Du är nyfiken på saker, har en vilja att komma framåt och inte stagnera utan att vara tävlingsinriktad. Du bryr dig om vad som faktiskt är viktigt.”
Hon fångar på ett fint sätt vem jag är. Och det stämmer att jag har ett rikt inre liv som jag har en önskan om att dela med fler. Jag övar ständigt på att våga mer, att visa vem jag är på riktigt.
Betydelsen av ord
Har du något särskilt ord som talar till dig och som du åtkommer till? Ett ord som följer mig sedan många år är tillit. Att ha tillit. Känna tillit. Att kunna, och våga, vila i att det finns en mening med det som sker. Jag har ett stort intresse för andliga frågor, och livets djupa mysterier har lockat mig sedan ung ålder. Faktum är att jag också har en lång utbildning i feng shui samt har gått steg ett i reikihealing.
För visst handlar ordet tillit om andlighet och utgör skiljelinjen mellan hopp och förtvivlan, mellan mening och meningslöshet. Men det är också ett ord som utmanar och är svårt. Hur ska vi människor kunna känna tillit till att allt är som det ska när livet går sina egna vägar, och det är svårt att hitta mening i det som händer? Kanske låter det märkligt, men att öva på att ha tillit har varit, och är, till hjälp både när det gäller min storasysters sjukdom och min systersons missbruk liksom i andra situationer då livet varit allt annat än enkelt och roligt.
”Better than a thousand hollow words, is one word that brings peace” Buddha
Jag tror faktiskt att ordet tillit säger en del om vem jag är som person. Om min inställning till livet. Om att förståelsen för saker som vi går igenom brukar klarna när vi kastar en blick i backspegeln. Och oavsett hur tuff en situation är att befinna sig i, så går den över. This to shall pass, som Björn Natthiko Lindeblad ofta påpekade.
Tills dess får vi försöka vila i att livet tar oss dit vi ska. Och förstås – göra vad vi kan för att styra det dit vi vill.
