Nyhetsbrevet
Tankar i maj
Nyhetsbrevet Tankar i maj blev till tankar i tidiga juni och tar vid där det förra nyhetsbrevet slutade. I livet, i berättandet. Du får en skrivövning som fokuserar på det där som du vet inom dig, egentligen, men inte vill kännas vid. Och hur du kan släppa fram det utan att drunkna i dina känslor.
Avslut och inledningar
Så kom den äntligen. Våren! Eller sommaren, rentav. Jag hoppas att du har haft tid att njuta av värmen och ljuset.
Min maj har varit sprängfylld av intryck, känslor och ytterligheter. Skriv dig hel-gruppen jag hållit för Attention Linköpings räkning har fyllt mig med glädje och tacksamhet. Över samtal och möten, över att se människor finna tillbaka en bit av sig själva och sin egen röst. Så fint att få vara med och visa vägen en liten stund.
”Jag har blivit mer frimodig med pennan och vågar vara ärlig i de skrivna orden. Jag censurerar dem inte på samma sätt som förut.”
Så skrev en av deltagarna i sin utvärdering. Och det där är något som vi har pratat om under våra träffar; hur ofta vi faktiskt censurerar oss, hur svårt det är att våga uttrycka sig fritt. Omedvetet anpassar vi oss till en osynlig åhörare eller läsare. För vad händer om någon, utan vårt samtycke, läser det som vi har skrivit?
En lösning för att kunna skriva fritt kan vara att ”kamouflera” texten, till exempel genom att skriva dikter eller fiktiva berättelser. Att prova olika perspektiv och former för skrivandet kan dessutom vara ett fint sätt att få syn på sig själv och sina tankar ur en ny synvinkel.
Kamouflera sin text
Att helt komma undvika att en läsare försöker finna ut vad eller vem du har skrivit om egentligen är svårt. Men du har faktiskt ingen skyldighet att besvara dessa funderingar, om du plötsligt befinner dig i den situationen.
Det är dock klokt att fundera över var du förvarar dina texter för att minska risken att någon läser utan ditt godkännande. Kanske vill du ha skrivskyddade dokument i datorn, eller gömma undan din skrivbok på en säker plats?
I DN finns en intressant intervju med den norska författaren Nina Lykke där hon delar tankar kring hur hon förhåller sig till att använda sitt eget liv som stoff i sina romaner. Hon säger till exempel:
”Allt som står i min roman har skett, mig eller personer jag känner. Men jag har rört runt bland händelserna, inte främst för dramatikens skull utan för att skydda människor. Jag har ingen lust att peka ut eller döma någon med mina böcker.”
Skilja på det som är svårt och det som är traumatiskt
Nina Lykke uttrycker också sina åsikter kring det som hon beskriver som ett omotiverat fokus på trauma och lidande, och hon vänder sig mot att saker som kan vara jobbiga – men som inte utgör verkliga trauman – förstoras och behandlas som trauman.
Kanske är det en följd av det snabba nyhetsflödet, det eviga behovet av nytt content, och stora rubriker som lockar till klick? Personligen känner jag en ambivalens inför detta. Precis som jag skrev i förra nyhetsbrevet tror jag att våra berättelser fyller en funktion och kan vara till hjälp för andra. Samtidigt behöver vi, precis som Nina Lykke är inne på, lära oss att sortera: livet för med sig svåra saker, för alla. Men det är skillnad på en jobbig händelse och ett trauma. Och, viktigast av allt, vi människor har en stark förmåga att läka oss själva. Men vi behöver veta hur vi ska ta hand om oss för att läka. För dig som är nyfiken har jag skrivit ett antal inlägg om detta på Instagram.
Min egen sannsaga
Privat har maj varit en sorglig månad. Min äldsta syster har länge varit sjuk i demens och gick bort i början av månaden. Jag har tidigare valt att berätta om väntesorgen, då det är ett tillstånd många människor delar men som kan vara svårt att prata om. Men jag ville också berätta för att demenssjukdomar är den vanligaste dödsorsaken hos personer som har Downs syndrom. Jag tycker att det är viktigt att belysa.
Innan Anette blev sjuk var hon en förebild i konsten att leva ett liv där allting fick existera. Alla former av känslor fick rum, hon satte gränser för sig själv som person och visste vad hon ville och inte. Hon var också en duktig konstnär och berörde många med sina uttrycksfulla streckgubbar.
På SVT play finns Uppdrag Gransknings serie ”När jag inte längre minns dig” med berörande berättelser från modiga människor som delar med sig av sin vardag sedan de insjuknat i demenssjukdomar. Jag rekommenderar den varmt.
Boktips
I boken ”Writing to awaken” av Mark Matousek (New Harbinger Publications 2017) får du stöd att utforska din personliga berättelse och att skriva om dina sår och utmaningar.
Men varför kanske du undrar, vad är egentligen vitsen med att gräva i sitt inre på det viset? Svaret: många av oss rusar på med en massa föreställningar om vad vi måste och borde, utan att riktigt stanna upp och fundera över vad vi själva verkligen vill. Vi har tankar och idéer om vilka vi är som kanske mer handlar om omgivningens förväntningar, eller en rädsla för vad som ska hända om vi på riktigt börjar lyssna inåt.
Learning from loss
Själv tilltalas jag just nu extra mycket av kapitlet ”Learning from loss”. Varje sorg som jag har tvingats möta tar mig närmare insikten att livet är oerhört skört. Och hjälper mig att bli mera varsam med min tid. För ingen av oss vet hur lång vår tid här på jorden är. Om jag dör imorgon, kommer jag då vara nöjd med de val jag gjorde idag?
En del människor blir provocerade av det förhållningssättet. Andra blir rädda. Några tycker att det är överdrivet. Och nog ställer det ett och annat på sin spets.
Vad tänker du kring detta och hur förhåller du dig till dessa frågor?
SKRIVÖVNING
Den här månaden får du en skrivövning som handlar om att blicka inåt och få fatt i känslor och tankar som du normalt undviker. Ibland går vi omkring och liksom vet saker, men kan eller vill inte sätta ord på dem. En anledning kan vara att om vi sätter ord på det vi verkligen känner eller tycker måste vi också ta ansvar för det. Ibland är det helt enkelt lättare att fortsätta leva i förnekelse.
I den här övningen får du närma dig ditt inre på ett varsamt sätt genom att flödesskriva utifrån några olika meningar.
Viktigt är att du har med dig vetskapen om att du inte behöver agera på det som kommer upp förrän du faktiskt är redo för det. Kanske blir du aldrig redo för att agera, vilket är helt okej. Var snäll mot dig själv när du gör den här övningen!
- Börja med att landa. Ta några djupa andetag och flödesskriv sedan en stund (försök att skriva utan att tänka), låt det som behöver komma ut göra det. Ett sätt att komma i gång kan vara att använda följande meningar:
När jag tänker på x så känner jag…
Tanken på x får mig att vilja…
Jag vet att jag skulle behöva…
- Om du översköljs av känslor av olika slag så bara låt dem komma. Använd dig av andningen för att lugna systemet: andas djupt och lugnt och märk att intensiteten i känslorna klingar av efter en stund.
- Återigen: att du sätter ord på någonting som du bär inom dig betyder INTE att du behöver agera på din vetskap direkt. Kanske aldrig. Men att erkänna det du känner inför en situation eller person hjälper dig att göra medvetna val, i jämförelse med att styras av impulsiva känslor och kanske till och med handlingar som liksom ”bara blir”.
Bra att veta om känslor
Våra känslor ger oss vägledning kring hur vi mår och känner oss just här och nu. De kan ses som ledtrådar till vårt inre. Men de är samtidigt bara känslor. De är inga sanningar, ingenting som du måste agera på. De kan kännas obehagliga och skrämmande, men är i sig inte farliga och kan inte göra dig illa. Om du vågar stanna i känslan så kommer den minska i intensitet inom ett par minuter.
För dig som vill boka tid för individuell coachning med mig finns fortfarande lediga tider fram till midsommar. Därefter tar jag lite ledigt.
Med hopp om skratt och fina dagar
I förra veckan fyllde min son år och det är alltid så härligt, för han blir närmast självlysande på födelsedagen. Han lyser och njuter. Så har det alltid varit. Och det är så oerhört fint att dela det med honom. Hamburgare och marängsviss stod på menyn, släkten kom på besök och i helgen blev det en utflykt för att titta på rally. Att ta chansen att fira och göra roliga saker är alltid viktigt, särskilt i tider då vi också behöver hantera tunga saker. Den kommande veckan ser jag fram emot lite extra ledighet tillsammans med min familj, skolavslutningar och soliga dagar.
Jag hoppas att du finner många tillfällen för firanden och önskar dig en fin inledning på sommaren.
Vi hörs!
Ida
Canva