Nyhetsbrevet

Tankar i juli 2023

Nyhetsbrevet Tankar i juli skrivs med blåbärsfärgade fingrar och semesterledig hjärna. Men en skrivövning blir det i vanlig ordning, den här gången på temat ”boxar”. Eller är det kanske dans?

Tema förändring

Hur har du det i sommaren? Själv tillbringar jag min tid i blåbärssnåren samt umgås med familj och vänner. Faktum är att jag har känt mig så pass ledig att längtan efter rutiner och vardag nästan har börjat göra sig påmind. Fast bara nästan, och än är det några dagars ledighet kvar.

Det är få platser där jag tänker så bra som i skogen, och någonting jag har funderat mycket över är förändringar. Den här sommaren har det till exempel blivit mycket tydligt att jag inte har några små barn längre. Dottern har varit på läger med Flygvapenfrivillig ungdom i tio dagar, sommarjobbar och hänger däremellan med kompisar. Sonen inledde lovet med två veckor dagläger på tennisklubben och är nu i väg med scouterna en vecka. Så länge har han inte varit borta förut, och kvar står jag med tudelade känslor. Glädje över att se dem prova sina vingar och flyga i väg på egna äventyr. Viss förvirring över tystnaden som plötsligt breder ut sig i huset. Och som förstås endast är en föraning om hur det kommer bli framöver.

Att barnen växer och utvecklas är naturligt och tydligt. Någonting vi ser som självklart. Deras yttre förändras så att det ibland går att se det från en vecka till en annan, då byxorna helt plötsligt är för korta. Språket och rösten ändras. De klarar av saker som de inte har klarat förut. Att barnen blir äldre är, som jag ser det, både en enorm glädje och emellanåt en sorg. Jag älskar att få vara en del av en 11-årings och en 16-årings värld, och jag vill inte stanna deras utveckling. Såklart. Men ibland saknar och sörjer jag de små barnen som jag en gång hade omkring mig, och som aldrig kommer igen – mer än i mitt minne. En känsla av att de ”slipping through my fingers” för att låna en rad från Abba och filmen Mamma Mia.

Livet är i ständig förändring

Vad vi som vuxna ibland glömmer bort är att förändringen gäller även oss, det syns bara inte lika tydligt. Dessutom är det vanligt att vi efter ett tag boar in oss riktigt ordentligt i olika sätt och vanor, vi gör saker likadant från dag till dag, år till år. Vi hittar en frisyr som vi behåller, reser till platser vi vet att vi tycker om. Vi skapar en illusion av att saker är konstanta, förutsägbara och möjliga att kontrollera.

Jamen såklart, tänker du kanske. Varför skulle vi inte?

För att livet är i ständig förändring, oavsett om vi tycker om det eller inte, och för att vi får uppleva mer om vi vågar släppa taget. Om vi utmanar våra tankar. Om vi börjar betrakta oss själva och människor omkring oss med mer nyfikenhet, i stället för att tänka att vi redan har svaren. Om vi slutar att stoppa in oss själva och andra i boxar.

Om vi slutar tänka att vi alltid har svaren öppnar vi upp för mer frihet.

Det är inte säkert att vi tycker om samma saker när vi är 50 som när vi är 35. Ibland upptäcker vi det bara inte. Vi kanske tror att vi vill göra karriär inom ett visst område, men efter några år börjar en röst inuti viska att den vill prova någonting annat. Vi kanske avskyr att ha långt hår då vi är 40, men vid 65 skulle vi tycka om det – om vi bara lät det växa…

Jag tror att du förstår min poäng. Det behöver inte handla om stora eller omvälvande saker. Bara att göra saker lite annorlunda ibland. Att våga lyssna på den lilla rösten inuti. Faktum är att jag tror att om vi vågar bejaka de små förändringarna och behåller vår nyfikenhet minskar risken för att vi en dag når en punkt där vår själ skriker Jag står inte ut! och vill byta både jobb, partner och bostadsort. På samma gång. Eller, vilket sannolikt är vanligare, att själen ger upp och faller in i en lunk där det känns som att det inte längre är någon idé att längta efter någonting.

SKRIVÖVNING 

Vilka boxar har du bosatt dig i?

Jag skrev först ner den här övningen på min telefon, och när jag skulle skriva ”gamla sanningar” ändrade telefonen det till ”dansinstruktörer”. Och det är egentligen en ganska bra liknelse. Våra gamla föreställningar, invanda mönster och sätt att göra och tänka – de kan liknas vid en gammal dansinstruktör som styr vårt liv.

Din uppgift nu är att fundera över dansen som är ditt liv. Stämmer stegen du tar överens med den person du är idag? Finns det någonting du önskar ändra?
Har du relationer i din närhet där det skulle vara bra att ändra takten och stegen? Kanske börja dansa vals i stället för bugg? Lindy hop istället för foxtrot?

Skriv ner dina reflektioner.

När du känner dig färdig kan du läsa igenom din text och skriva ytterligare ett par meningar om hur det kändes att skriva. Om skrivande väcker tankar och känslor som är svåra att härbärgera på egen hand vill jag, som vanligt, att du söker upp någon som du kan dela dina tankar med  ❤

Vill du recensera Tillsammans är vi två?

Jag har en önskan om att sprida min bok ”Tillsammans är vi två” till fler människor och slogs av tanken att du som läsare av Tankar i… kanske är intresserad av att läsa den och tycka till? För att flera ska hitta boken behöver den synas och pratas om. Jag törs nästan lova att det är givande läsning såväl för den som själv kan relatera till ämnen som missbruk och medberoende – som för den som helt enkelt söker en stunds förströelse.

Jag tänker så här:
Du som vill får ett exemplar av boken (med det gamla omslaget) mot kostnaden för porto (60 kr).
Jag skickar ett par bilder till dig (med det nya omslaget) som du kan använda i sociala medier.
När du har läst boken skriver du om den på ett nyanserat sätt i dina sociala medier och hos nätbokhandlarna.

VIKTIGT: jag vill ha ärliga omdömen som vågar visa på såväl bokens förtjänster som det du tycker mindre bra om. Det du åtar dig är helt enkelt att rakt upp och ner berätta vad du tycker för så många personer som möjligt!

Varmt välkommen att höra av dig till mig på info@idasunden.com  om detta är något som du skulle tycka vore roligt!

En – en coachning

Boka.se är nu uppdaterat med tider i augusti! Jag kommer ha tid för en-två enskilda coachningar per vecka under hösten, när de tiderna är bokade tas resten bort. Så skynda att hitta en tid som passar dig.

Nästa gång vi hörs ska jag berätta om en riktigt fin nyhet inför hösten. En sån där nyhet som ger mig lite kolsyra i kroppen av glädje. Ta hand om dig så länge.

Vi hörs!
Ida