Gästbloggare

Känner du till författaren Maria Richardsson? Hon har gett ut ett flertal böcker. ”Våroffer”, ”Gryningsdåd”, ”Den blomstertid nu kommer”, ”Och allt blir återfött” för att nämna några. Maria bloggar om sitt eget författarskap och har även ett inslag som hon kallar för månadens gästbloggare. I april hade jag äran att vara gästen, vilket blev bestämtFortsätt läsa ”Gästbloggare”

Recensioner av ”Tillsammans är vi två”

”Såååå imponerande träffsäkert och precist lagom detaljerat beskrivet. Jag var där, på gott och ont. Det kändes fruktansvärt i vissa miljöer och jag la undan boken emellanåt. Jag har mött en del Ante i mitt arbetsliv och flertalet John, Inez och Saga. Missbruk, beroende, medberoende och all skit som ingår i den världen. Den svåraFortsätt läsa ”Recensioner av ”Tillsammans är vi två””

En roman om missbruk och medberoende

Nu släpps snart ”Tillsammans är vi två” och jag är en salig röra av olika känslor. Tacksamhet över att Vintergård förlag vill ge ut den. Stolthet och glädje (det blev en bok!), nervositet och nyfikenhet över hur den ska tas emot. Om den ska tas emot, tänk om den inte hittar fram till några läsareFortsätt läsa ”En roman om missbruk och medberoende”

Att vara anhörig – om att ha en syster med Downs syndrom

I en vit tegelvilla sitter en familj och äter. Korv och makaroner, mjölk och ketchup. Fyra systrar, en mamma och en pappa trängs runt bordet. Min familj. Det är sent 80-tal och jag själv är kanske sju-åtta år. Min näst äldsta syster har permanentat hår som flyger fluffigt runt henne, och jag tänker att såFortsätt läsa ”Att vara anhörig – om att ha en syster med Downs syndrom”

Boksläpp och skrivkurs för anhöriga

Sommaren kom och värmen med den. Möjligen kvalar jag i det stora hela in som en av landets största badkrukor, näst efter min mamma, men i år har jag faktiskt tappat räkningen över antalet bad. De senaste veckorna har fyllts med svalkande dopp, glass och god mat samt mysigt häng med vänner och familj. DagarnaFortsätt läsa ”Boksläpp och skrivkurs för anhöriga”

Att skapa förändring tar tid

Härom helgen cyklade vi en sväng. Utepannkakor (ett uttryck som min dotter myntade när hon var yngre) och sjöutsikt, vinden närmast ljummen mot ansiktet vissa stunder. Det var härligt. Och mitt i skogen blev jag stående vid en liten enbärsbuske. Tät och fin, och full av omogna bär. På gymnasiet hade jag en fransklärare somFortsätt läsa ”Att skapa förändring tar tid”

Att skriva sig hel

Det jag uppskattar mest i mitt arbete som kurator är mötet med människor som vill använda mig som bollplank i en förändringsprocess. I fokus står våra samtal, och de talade orden blir själva verktygen vi använder. Ofta blir begrepp som acceptans och att skapa hanterbarhet centrala. Läkande skrivande bygger på samma tanke som samtalsstöd, attFortsätt läsa ”Att skriva sig hel”

Om att sluta som journalist – och att börja igen

Hennes röda hår blänker. Andra fotgängare rundar oss där vi står på trottoaren, en buss dundrar förbi på gatan. Och hennes ord gör någonting med mig när de sjunker in. Det var alltså inte bara jag? Inte nödvändigtvis mig det är fel på. Vi har jobbat ihop en del på tidningarna där jag timvikar. HonFortsätt läsa ”Om att sluta som journalist – och att börja igen”

Bort från ekorrhjulet

Under en kurs för många år sedan formulerade jag ett brev till mitt framtida jag. Uppdraget var att beskriva var man skulle befinna sig om tio år. Jag var 27 år gammal och studerade till socionom, och hade lämnat en kort men produktiv journalistkarriär bakom mig, i längtan efter något mer. Jag ville gå djupare.Fortsätt läsa ”Bort från ekorrhjulet”