Lögner, lögner, lögner…

Förra måndagen fyllde Anders 40 år vilket firades med skogspromenad och middag med hans föräldrar på kvällen. Lördagen innan hade jag ordnat en överraskningsmiddag tillsammans med ett gäng vänner. Vi lyckades lura honom hela vägen! Det känner jag mig nöjd med.

Men himmel vilket sjå det är att luras på det viset, både i stort och smått. Hur orkar människor som lever dubbelliv? Som är otrogna? Eller som av någon anledning behöver ljuga i kontakt med polis och rättsväsende?

I ”Tillsammans är vi två” (som finns att beställa här) har lögner inte getts något direkt utrymme, och kan tänkas att de borde fått mer plats eftersom de i regel hör till vardagen för den som använder droger och lever i kriminalitet. Jag minns en föreläsning för många år sedan med en person som lämnat en sådan tillvaro bakom sig. Han spände ögonen i oss och menade att det viktigaste vi behövde förstå var att vi ingenting förstod. Att vi som lever nyktra liv på rätt sida lagen befinner oss i en helt annan verklighet än den som knarkar och begår brott. Ganska logiskt kanske.

Något så vardagligt som att gå längs en gata beskrev han som skilda upplevelser. Vad en lägger märke till för detaljer, ljud och hur en ser på andra människor. Den olåsta bilen du just passerar – vad får den dig att tänka? Känner du med ägaren och hoppas att hen snart kommer, eller börjar du fundera på om det finns någonting som du kan stjäla i den? Hinner du kanske tjuvkoppla och ta hela bilen?

Vad är väl en lögn…

Var går gränsen för vad som är en lögn och när vi bara inte berättar hela sanningen? Är det alltid rätt att berätta precis allting? Jag vet inte. Men smärtan när en blir ljugen för, och när det en anat eller redan förstått visar sig vara sant, får hela tillvaron att frysa till is för en stund. Kanske är det trots detta naivt att tro det går att leva utan lögner? Det är ju de där vita vi slänger ur oss för att vara socialt smidiga. Och de grå som slinker ut för att slippa en diskussion vi just då inte orkar med. De nattsvarta som söndrar och förstör men som förekommer alltför ofta de också. Men vad händer när vi har olika åsikter om vad som är vad? Vad gör det med våra relationer?

Att ljuga mig blå kring den här överraskningen för Anders var en oväntat nyttig övning inför redigeringen av ”Det är vackrast när det skymmer” som innehåller både svek och otrohet. Flera insikter som jag kommer ha nytta av landade, framförallt kring hur enormt mycket tankemöda och energi det tar. Vad har jag sagt? Gjorde jag någon min nu som avslöjade mig? 

Jag har just börjat läsa Esther Perels bok ”Kärlekskris” som handlar om just otrohet. För vad får egentligen människor att svika dem vi kanske älskar mest av allt? Kanske bekräftelse, en önskan att hitta en anledning att lämna en icke fungerande relation, alltför snäva konventioner och förväntningar i samhället, för höga krav på vad en och samma person ska kunna ge oss i livet? Återigen – jag vet inte. Inte Esther Perel heller tror jag, även om hon defenitivt hjälper till att nyansera ämnet. Men Anna som är huvudperson i ”Det är vackrast när det skymmer” har all anledning att fundera över dessa saker, från alla perspektiv. Och jag också, för även om boken är skriven finns det ett och annat att finslipa. Fördjupa. Men mer kanske jag inte ska avslöja kopplat till boken. Jag hoppas helt enkelt du vill läsa så småningom.

Ska en lära barnen att ljuga?

När min man var liten fick han en hemstickadtröja av sin farmor. ”Det var det fulaste jag har sett”, utbrast han. Varpå hans mamma förmanade honom att så säger man inte. ”Menar du att jag ska ljuga för farmor?”

Vad svarar en på det? Ja tack, det vore lämpligt. För du sårar din farmor som lagt ner mycket möda på att göra den här tröjan åt dig.

När vi stod i köket och väntade på att Anders skulle komma hem från fotbollsmatchen han blivit iväglurad på, för att jag skulle hinna fixa här hemma, skrattade våra vänner lite och undrade om barnen vetat om överraskningsmiddagen länge. Självklart, de har varit involverade sedan första stund. Anders och jag har alltid – även från de var väldigt små – berättat om födelsedagspresenter och julklappar till andra. Delade hemligheter av det slaget blir så mycket roligare. Den här gången har vi fnissat mycket bakom ryggen på Anders och gjort upp krisplaner för vad vi skulle säga om pokerfejset svek oss. Så jo, de har förstås också fått ljuga en hel del. Men något som de tidigt fick lära sig var skillnaden på bra och dåliga hemligheter.

Rädda Barnens material ”Stopp min kropp” tar upp hur en kan prata med barn kring det på ett klokt sätt. Tips både för den med små och lite större barn. De skriver bland annat:

”Bra hemligheter är sådant som gör oss glada, pirriga och förväntansfulla. Bra hemligheter brukar vi inte berätta om. Dåliga hemligheter är sådant som ofta känns ledsamt, oroligt eller som kanske gör ont i magen att tänka på. Dåliga hemligheter får man berätta om för andra – även om någon sagt att du inte ska det. Att prata om bra och dåliga hemligheter är ett sätt att stärka barn i att våga berätta om otäcka saker som de har varit med om och som någon har sagt att de inte får berätta om.” 

Jag ryser när jag tänker på den där gången jag satt i bastun på en simhall och tjuvlyssnade på en mamma och hennes dotter. ”Nästa gång vi är i simhallen vill jag träffa min nya kompis”, sa flickan. ”Vem är det då?” ville mamman veta. Såklart.

En ny bekantskap på internet, visade det sig. Mamman försökte förklara att det inte går att lita på att människor är den de utger sig för att vara. ”Men hon är en flicka, precis som jag.” Jo. De säger ju det. De som letar upp barn att utnyttja. Jag gissar att mamman var lättad att flickan berättade om sin nya vän. Vilket annars lätt kunde ha resulterat i en mycket, mycket dålig hemlighet.

Själv är jag nöjd över att lögnkavalkaden här i huset är avslutad, även om den bottnade i en typiskt bra hemlighet.

(Bild: Hanna Andersson)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s