Stanna tiden för en stund

Som en vindlande stig genom en snårig skog, nedför mossbeklädda sluttningar och upp över stock och sten. Så tar den sig fram, tiden. Den rusar och står stilla i en oförklarlig röra. Och plötsligt är det sommar och förbryllat kliar en sig i huvudet och undrar vart våren tog vägen. Vart åren tog vägen.

Den här veckan får barnen sommarlov. Jag också. Samhällsentreprenörkursen närmar sig sitt slut, men jag planerar att läsa även fördjupningsåret som drar i gång i slutet av augusti. Fokus i sommar kommer ligga på att försöka bli färdig med råmanuset jag skriver just nu. Jag har också möjlighet att hjälpa dig som på något vis har fastnat med en text. Läs mer om mina skrivtjänster här!

Under tiden (åren) jag skrev på ”Det är vackrast när det skymmer” och ”Tillsammans är vi två” undrade min gamla mormor många gånger vad jag egentligen höll på med. Hur lång tid kan det ta ett skriva en bok? Vad är det du GÖR egentligen. Tja, det kan ta väldigt lång tid vill jag påstå. Att skriva nytt och skriva om. Även om processen naturligtvis skiljer sig åt för olika författare och med olika manus. Arbetet sker i faser, och under vissa av dem är det nästan ett måste att få input från andra personer. Att skriva är både ett enmansgöra och något som kräver en hel drös personer. En person som har tyckt och tänkt kring mina manus är Veronika, när vi läste på Textlabbet tillsammans. Vi tog oss en digital fikastund idag vilket var både roligt och värdefullt – inte minst utifrån att vi befinner oss i samma läge avseende önskan att bygga en långsiktigt hållbar tillvaro (som jag skriver om i det här inlägget). Veronika är snart färdigutbildad rosenterapeut, men också Write Your Self-vägledare och journalist. Besök gärna hennes hemsida och kika in på hennes blogg för att ta del av hennes kloka tankar.

I förra veckans nummer av Länstidningen finns min artikel om Sissi Stahli och PerErik Gustavsson att läsa. Inte utan nostalgi och viss panik, för min del. Jag skrev för Länstidningen när Alva var liten, med henne i en sele på magen. Hon var som mest nöjd när jag var i rörelse, och jag har nog aldrig tänkt så mycket text som jag gjorde under den perioden. Många och långa barnvagnspromenader var bra för kreativiteten och resultatet blev, förutom artiklar, också hel del inlägg på min dåvarande blogg. Kanske ska ta och publicera några av dem här? Vad tycker du?

Med tanke på att ovan nämnda unge nu är längre än jag så förstår jag ju att det är en stund sedan hon hängde på min mage och vi kuskade runt i Östergötland. Tiden har gått så fort, samtidigt som det var alldeles nyss. När jag nu är tillsammans med Alva påminns jag ibland om en dikt i en bok som heter Ung poesi (Svenska Dagbladen 1993):

Lilla mamma

slit inte ut dig lilla mamma

sluta tjata lilla mamma oroa dig inte

jag kommer när jag kommer om jag kommer.

Titta inte på klockan så där

undra inte, undra aldrig var jag är.

Jag kommer när jag kommer om jag kommer.

Lilla mamma sov lite grann

lilla mamma vaka inte vid något fönster

lilla mamma vet du inte att

jag kommer när jag kommer om jag kommer.

Den är skriven av Ellen Holmqvist och fångar i mina ögon både det förunderliga och smärtsamt sanna (något klyschiga) i att vi har våra barn till låns. Plötsligt sitter vi där och stirrar ut genom fönstret än efter att barnen ska komma hem, än efter svaret på gåtan kring vart vårt liv egentligen tog vägen.

Behöver du hjälp att stanna upp i nuet är ett tips att börja skriva. Att arbeta med en text är ett effektivt sätt att komma i kontakt med sig själv. Hör av dig om du är nyfiken på Write Your Self och hur jag som vägledare kan hjälpa dig i den processen!

Nu ska jag ta med mig datorn ut och parkera mig på en filt under äppelträdet. Försöka skriva några rader på manuset, klappa lite på Margit och njuta av grönska och fågelsång. Helt okej sätt att sparka i gång en vecka på.

2 reaktioner till “Stanna tiden för en stund

  1. Åh så fint! Den där tiden, den är verkligen som en vindlande stig genom snårig skog. Idag har jag äntligen kommit fram till en stund av stillhet, och jag blev alldeles tårögd bara av att läsa rubriken på din hemsida: ”Vad behöver du berätta – för dig själv eller andra?” ”Allt,” vill jag skrika, utan att ha en aning om vad det där alltet egentligen är, än mindre hur jag ska kunna göra det begripligt för andra. Tack för att jag får bolla med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s